6 minuter
6 minuter.
6 minuter tog det.
6 minuter för att skapa en reaktion i vår uppdiktade låtsasvärld, internet.
6 minuter från ett inlägg på min ”Wall” tills ett e-mail trillade in med en liten nyfiken fråga.
Varför gömmer vi oss bakom en datorskärm eller en mobiltelefon? Varför avidentifierar vi oss och pratar hellre live via det skrivna ordet än lyssnar till någons röst?
Vad är det för värld vi lever i? Är det en låtsasvärld eller riktig värld? Vem tillhör vilken?
Den är sjuk, den datorvärld jag lever i. Jag ändrade min ”relationship status” på Facebook häromdagen så att det inte längre syntes officiellt att jag är singel. Och den ENDA anledningen var att jag inte kände för att visa hela cyberspace och Den Virtuella Världen mitt civilstånd. För om folk vill veta får de fråga och jag ska gärna svara! Så jag plockade bort denna information. Och då får alla mina vänner där automatiskt en notering om att ”Emma is no longer listed as single”. (Fiffigt va?! Då slipper vi kommunicera på riktigt, en automatisk funktion meddelar oss hur våra vänners liv förändras...) Det hela startade världens grej. Folk har varit som tokiga och ställt en massa frågor och varit helnyfikna. Men ingen. Ingen. Ingen har ringt mig och frågat. Endast EN människa har frågat mig i Den Riktigt Världen. Ross frågade mig i Den Riktiga Världen. (Ross - du är numera min hjälte i Den Riktiga Världen!) Resten har frågat via mail/msn/the wall/sms. Vad är det för fake-värld vi lever i? Där vi inte längre kan kommunicera med varandra på riktigt längre? Där vi är för rädda för att visa oss själva och där vi skapat en telefonfobi så stor att vi inte längre ringer våra vänner utan endast ”pratar” via text. Kortare eller längre textsnuttar som ska ersätta samtalens röstnyanser, tvåvägskommunikation och realtidsverklighet. Istället avidentifierar vi oss och gömmer oss där det känns säkert, bakom datorns skärm och mobiltelefonens alla finesser. ÅÅÅÅååå, vad jag hatar denna låtsasvärld.
Och det är helt sjukt. Helt sjukt. Att det tog 6 minuter från att en kort textsnutt skrevs som en provokation i min virtuella del av världen tills att ett något längre textmeddelande kom som en reaktion. 6 minuter. Den Riktiga Världen är alltså inte längre bort än 6 minuter. Skrämmande. Och skrämmande är också att jag själv är likadan. Precis likadan. Jag längtar bort från denna låtsasvärld, tillbaka hem till Den Riktiga Världen. Jag ska låta Den Riktiga Världen flytta in här hos mig. Nu. Och för alltid.
Jag ska börja ringa mina vänner. Och är gladare än innan att jag faktiskt blev färdig till att skicka iväg lite julkort i år. Det känns som att de tillhör Den Riktiga Världen.
Jag har...
Jag har klättrat uppför berg, jag har paddlat över sjöar,
jag har vandrat genom fjällen, jag har håll´t ett boxing-pass.
Jag har tågluffat i Europa, jag har gjort praktik i Finland,
jag har kallat Australien mitt hem, jag har längtat hem till Sverige.
Jag har åkt till andra sidan jorden, jag har stannat kvar här hemma,
jag har träffat nya människor, jag har hållit kvar i gamla vänner.
Jag har jobbat på fabrik, jag har läst på universitet,
jag har tagit ut examen, jag har jobbat på ett sjukhus.
Jag har pluggat ett antal språk, jag har läst en massa böcker,
jag har lekt med svåra ord, jag har byggt ihop en text.
Jag har kallats inspirerande, jag har levt ut min passion,
jag har gjort det jag har velat, jag har visat att det går.
Jag har värdesatt det viktiga, jag har omvärderat mycket,
jag har vetat vad jag vill, jag har varit väldigt tydlig.
Jag har älskat ur mitt hjärta, jag har blivit jävligt bränd,
det finns nånting som saknas, hur ska jag fylla denna plats?
Nedräkning.
Nu är det som ni förstått snart dags för mig igen att lämna Malmö för ett nytt äventyr. Denna gången bär det av norrut, mot Värmland, Branäs och vinter.
Jag ska jobba i Skidpatrullen i Branäs. Som sjuksköterska/pistör. Och nej, pistör är INTE den som kör pistmaskinen (det är nämligen hör-och-häpna pistmaskinsföraren som gör det...) utan pistör är den som är typ "sjukvårdspersonal i skidbacken" och har dessutom säkerhetsansvar med madrasser, skyltar och lite sådär.
Jag ska börja med två veckors utbildning i Åre och mer info kommer vart det lider. Men nu vet ni i alla fall vart jag tar vägen den 16 november. Och om någon känner för att åka skidor/titta på snön/åka skoter eller helt enkelt bara säga hej är ni hjärtligt välkomna till mig! Vågar nog mig på att lova boende av något slag, kanske en säng, kanske en soffa eller kanske ett liggunderlag på golvet.
Ha det gott!
Kram Emma
(detta inlägg är eg publicerat i min resdagbok, men tänkte försöka visa dem här också för er som bara har denna adressen... annars går det att hitta mig på www.resdagboken.se --> Tvmma)
This is me??
Det här är jag enligt http://se.41q.com/ och om det stämmer får nog någon annan än jag själv bedömma...
Din personlighetstyp:
Kraftfulla, originella och känsliga. Slutför vad de påbörjat. Extremt god människokännedom. Lyhörda för andras känslor. Strävar efter att leva upp till sina värderingar, som tenderar att vara omfattande och väl genomtänkta. Respekterade för sin starka vilja att göra rätt. Oftare individualister än ledare eller underordnade andra.
Karriärer som skulle kunna passa dig:
Personalvetare, juristassistenter, lärare, läkare, tandläkare, kiropraktorer, psykologer, skribenter, musiker, artister, fotografer, förskole- och dagispersonal, studievägledare, bibliotekarier, marknadsförare, forskare, socialarbetare.
window.google_render_ad();
Havet. Vågorna. Vinden. Solen.
Låter vinden, solen, havet fylla mina sinnen. Bort med allt det andra. Bort.
Vad finns mer att tänka, undra, oroa mig för. Inget. Allt. Det beror på var jag är och vad jag gör.
Lika oregelbundet som vågorna träffar stenarna vid kajen, lika oregelbundet låter jag tankar och känslor komma och gå.
Och lika säkert som att vågorna träffar stenarna vid kajen, lika säkert låter jag tankar och känslor komma och gå. Mer för att jag inte kan hindra det komma snarare än att jag frivilligt låter det ske.
Men det är där, där vid havet jag för en stund kan släppa allt. Och bara vara.
Jag försöker lära mig det. Att bara vara. Jag börjar bli ganska duktig på det. Det känns bra.
Det är havet som gör det. Vågorna. Och vinden. En våg, en tanke, en våg, en känsla. Det är märkligt. Märkligt vad havet gör med mig. Med mina tankar och känslor. Där, där vid havet, vinden, där behöver jag inga böcker, ingen tv, ingen dator och ingen musik. Allt det där jag har hemma för att ta bort alla tankar, känslor. Det räcker med havet. Vågornas toner som musiken. Naturens enkla ersättning för all världens böcker och tv-program. Den där absoluta närvaron som är så mycket bättre än den låtsade beroendeframkallande bekräftelsen via internet.
Jag längtar dit. Till havet och vågorna. Till vinden och solstrålarna. Jag kommer ihåg det så sällan bara. Men det förstärker upplevelsen på något sätt. Den blir så påtaglig. Dagens stund vid havet bär jag med mig. Nära. Länge.
/Emma – idag poetisk
Frukt och grönsaker i brevlådan!
Ett paket som levererar frukt och grönsaker hem i brevlådan.
Ett paket som har finfina fräscha primörer. (dock ska sägas att de inte håller lika mycket som giftiga tokbesprutade tomater...)
Ett paket som är ekologiskt.
Ett paket som bifogar ett häfte med tips om vad du ska laga med de levererade råvarorna.
Oala! Den alltigenom strålande lösningen på detta stavas
www.arstiderna.com
Sådär, Z, nu har du fått adressen till Årstiderna! Så nu slipper du att jag tjatar om hur bra de är på jobb! :o)
Denna veckan införde jag något nytt på jobb. Jag satte upp två fina plastpåsar med två ännu finare små skyltar sägandes "PLAST" på våra två stickevagnar... Så nu slipper jag gå in i sköljen eller i det låsta läkemedelsrummet för att sortera alla NaCl-förpackningar och medicinkoppar. Miljötänk ska vara enkelt!! Och miljöåtgärder ska vara enklare än icke-miljöåtgärder, det är liksom förutsättningen för att man ska orka/palla/vilja ändra sina vanor. Så tänker jag! :o)
/Emma - idag miljökämpe!
Sommar blir höst.
Det är de små sakerna som gör det...
* Mitt källarförråd :o)
* Ett vitt och tre röda hjärtan på min vägg
* En inlinesrunda med grabbarna grus (Per och Lars) med lite grusvägsäventyr
* Två varv på kanalen i en fin Acron-kanot med solnedgång, upplysta broar och en oväntad häftig regnskur
Det behövs inte så mycket för att min enda lediga dag i veckan ska bli riktigt bra!
Tre nya skivor till min samling!
Emil Jensen
Miss Li
Maud Lindström
Och den bästa textraden, någonsin, är det Maud Lindström som skrivit...
"Hjärtat är bara en muskel, kärlek blott en konstruktion"
Så det så. Känns bra att ha det klart för mig. Punkt.
80-talist javisst!
Ett tidningsurklipp. Ett tidningsurklipp som vände upp-och-ner på min värld, som klockrent satte pricken över i:et och som fick alla varningssignaler i världen att intensivt börja blinka i alla neonfärger du kan tänka dig.
"80-talisterna vill ha allt - nu!" var rubriken som fick mig att reagera på två sätt nästintillt synkront. Dels:
1) oh, no.... jag vill inte veta hur dryg och bortskämd min generation anses vara
2) oh, yes... äntligen någon som förstått att sätta ord på rastlöshetens orsak: "jag vill och jag kan"
Sedan läste jag vidare.
Och kände mig träffad som aldrig förr. Det var som att någpn siktat på mig med ett ärtrör och träffade med en kanonkula. Bara ingressen talade sitt tydliga språk och stämde in på mig skrämmande bra...
"Ordet "eller" har försvunnit ur vokabulären hos dagens unga akademiker. Idag ska man helst läsa dubbla examina samtidigt som man startar en IT-firma, reser jorden runt och paddlar kajak på landslagsnivå."
Tja, det var ju en och annan innebörd i det där citaten som skulle kunna vara hämtat från manuset om mitt liv. Jag läste resten av artikeln och kände med större kraft än tidigare att jag är så mycket 80-talist som man bara kan vara. För att exemplifiera tar jag citatet ovan och gör en jämförelse med mitt eget liv:
a) ordet "eller" har försvunnit ur vokabulären för dagens unga akademiker --> ja det kan jag skriva under på, för varför välja något när jag kan välja allt??
b) läsa dubbla examina --> nja... inte riktigt, men har på fyra år hunnit med högskolepoäng för 4,5 år och har därmed en sjuksköterskeexamen, en termin tyska, en termin pedagogik och en termin ledarskap o friluftsliv. Jag har dessutom hunnit med två kvällskurser på Studiefrämjandet och klarar därför begränsad kommunikation på danska och teckenspråk. Och sist men inte minst har jag ett intyg som visar att jag är diplomerad massör efter kursen jag gick under ssk-utbildningen.
c) startar en IT-firma --> nä, det kan jag inte alls skriva under på. Inte ens i närheten. Men har jobbat extra med annat under tiden jag pluggat... Undersköterska, ungdomsledare inom kyrkan, instruktör i pilates, box och bodypump, barngympaledare och ett gäng andra småjobb...
d) reser jorden runt --> tja har sedan jag började på universitetet rest till Danmark, Tyskland, Finland, Australien, Luxemburg, Frankrike och Spanien. Förutom ett antal platser i Sverige...
e) paddlar kajak på landslagsnivå --> hmmm. vet inte hur jag ska skriva här. Landslagsnivå kan jag inte påstå men nog satsar jag ganska högt på min träning inom multisport. Just nu är målet att komma tillbaka till den nivån jag låg på för ett drygt halvår sedan, dvs. 8-10 timmar i veckan.
Nu funderar ni kanske på huruvida jag mår bra av det här?! Om jag är frisk? Om jag är helt vrickad som ger mig på att försöka leva mitt liv på detta sätt... Och ja, jag mår förträffligt! Och förutom förkylningen just nu är jag friskare än många andra. Och vrickad eller inte, jag är så här och det får ni ta!! Om ni vill läsa resten av artikeln finns den även på nätet på följande adress: www.metro.se/se/article/2008/08/19/07/3403-22/index.xml
Nu är det dags att avsluta dagens bloggande med att stolt och rungande utropa:
Jag är 80-talist, javisst!!
Regler - Mål - Förändringar.
Framför allt finns tydligt beskrivet att man för att lyckas med ett mål bör formulera målen så att de är:
* Tydliga
* Mätbara
* Realistiska
Så med denna litteraturbakgrund är det dags för mig att skapa lite mål och regler för att strukturera upp mitt liv.
- Jag SKA diska VARJE dag! (både tydligt och mätbart! realistiskt?) Motivering: Är så himla trött på att diskhon alltid är full med disk... Och sen är det ju så tråkigt att diska...
- Jag ska träna varje vecka. (Inte tillräckligt tydligt och mätbart. Men dock realistiskt). Gör om, gör rätt... Jag ska träna 8-10 timmar varje vecka. (Mycket mer mätbart! Realistiskt? Ja, ganska) Gör om, gör rätt... Jag ska träna 8-10 timmar varje vecka och i nästa punkt specificeras vad jag ska träna. (Tydligt, mätbart och realistiskt!) Motivering: Jag mår bra av träning! Jag vill år 2009 genomföra En Svensk Klassiker. Hoppsan, där kom ett nytt mål:
- Jag vill genomföra En Svensk Klassiker år 2009.
Det där får vara nog för ikväll... Dags att diska och sedan sova!
Gonatt!
Nyuppstart av bloggen!
Jag ska starta upp min blogg igen.
Om inte annat så för att mormor ska kunna läsa vad som händer i mitt liv... :o)
Flyttpyssel!
Hej!
Välkomna välkomna till dagens lilla uppdatering av livet på Möllan.
Nu har jag börjat komma iordning i min lilla lägenhet. Avklarat so far:
- Grytorna är på plats i grytskåpet.
- Kylen och skafferierna (jajemen, visst har man två!) innehåller mat.
- Sängen är bäddad.
- Disken är diskad.
- Adventsljusstaken är i fönstret.
- Värmen har (tack tack för hjälpen snälla vaktis!) stigit från de 15,4 till 21,0! :o)
- Namnet mitt står både på dörren och på tavlan i porten.
- Lådorna (de flesta...) är uppackade.
- Datorn är uppkopplad (ÄNTLIGEN!! jag menar, HUR kan det i dagens högteknologiska samhälle ta Felia, oj förlåt jag menade såklart Telia, 8 arbetsdagar för att starta upp ett bredband???)
- Hyran och försäkringen betald (hu, vad dyrt det är att leva som bror uttryckte det förra veckan!)
Men det är fortfarande:
- visselkonsert i fönstret ut mot gatan när det blåser
- en mindre swimmingpool på toalettgolvet när jag duschat (HUR ska man kunna sätta upp ett duschdraperi mellan två spetsiga räta hörn???)
- litta skit i hörnen (ja, mamma jag ska dammsuga...)
- lite småklurigt att låsa upp det övre låset i dörren (nyckehålet vill liksom inte sitta stilla...)
- inte särskilt mycket tvätt i tvättpåsen (det ska jag snart råda bot på, ge mig ett träningspass eller två så kommer jag snart längta mig ner i tvättstugan...)
Nä, nu är det minsann sovdags! Hör hur kudden kallar på mig ända ut i köket!
Kram och hej! (leverpastej - ja just det, det glömde jag handla idag... attans!)
Förändringar i livet!
Ny lägenhet.
Nya träningstider.
Ny blogg.
Nya framtidsplaner.
Ny hemförsäkring.
Nytt telefonabonemang.
Nytt bredbandsabonemang.
Nytt elavtal.
Definitivt nya vuxenpoäng! :o)
